Insamling till världens barn!

Ja det blir många inlägg i barntemat nu. Men nu är det ju faktiskt insamlingsdagar för världens barn i helgen och nästa helg. Själv har jag nu stått igår Lördag utanför konsert och kongress, samt idag utanför ICA MAXI i Tornby. Det var roligare än jag trodde det skulle vara. Kom fram så mycket människor och pratade. Gamla damer som själv samlat in pengar i sina yngre dagar, en herre som tyckte jag skulle flytta till Australien och bli sjuksköterska (lång historia), dessutom fick jag träffa släktingar utanför konsert och kongress.

Jag har i alla fall kommit fram till topp 3 i de "grupper" som oftast skänker en slant.
1. Äldre damer (typ pensionärer eller nära på)
2. Mammor som låter barnen skänka
3. Pappor som låter barnen skänka

De som aldrig skänker något, det är herrar i rock eller annan slags jacka som ser exklusiv ut (tex kavaj). Jag såg flera stycken , men inte en enda gav en endaste krona. Annars var män också duktiga, särskilt män med "gubbjacka" och män med utländskt utseende. Men vi ska alla tacka alla äldre kvinnor som skänker flest och mest! (Baserat på mina helt ovetenskapliga observationer under fyra timmar sammanlagt.)

Fortsätter på barntemat...

Idag fick jag tillbaka hoppet om att vuxna faktiskt kan lyssna på unga, samt att det finns många som engagerar sig. Jag var på ytterligare en konferens idag, som handlade om ungas inflytande. Temat var "Bara för att jag är omyndig - betyder det att jag ska bli omyndigförklarad?"

Det som gjorde denna konferens så bra, var dels föreläsarna som visade upp konkreta exempel på där unga fått kommit till tals och på vilket sätt man jobbat med ungas inflytande. Men framför allt fanns det ett barnperspektiv, vad ungdomarna själv också kan göra. Tack vare att Gustav, vice ordförande från Sveriges Ungdomsråd, var där och förklarade med sin föreläsning att unga är precis lika mycket medborgare som vuxna, det ENDA som skiljer är att barn inte får skriva på avtal och rösta.

Ett stort plus var också att majoriteten av de människor som var där, var under 18 år! Detta gjorde att frågorna var mycket mer relevanta enligt mig. De ställde exempelvis frågor om huruvida kommunerna delar med sig av goda metoder till varandra? (Mora årets ungdomskommun, fick den frågan). Jag satt bara och myste hela tiden, vilka fantastiska människor det finns!

Det jag tar med mig från denna konferens är att, kommuner/politiker måste ta ett tydligare ansvar för att få med unga medborgare i de beslut som berör viktiga frågor. Det räcker inte att starta ett ungdomsråd och fråga unga "vad vill ni göra?" Man måste fråga på rätt sätt utefter ålder, man måste umgås och lyssna efter behoven och skapa förtroende först!

Håll dörrarna öppna!

Hade kunna skriva hur mycket bra saker som helst. Men jag hittade en TED föreläsning som också berör barns kompetens att kunna genomdriva saker, bara de får chans och rätt stöd!

Bemöta barn?

Var på en konferens i måndags som hade Temat Att möta och att bemöta barn. Det var Bris, friends och Rädda barnen som arrangerat denna konferes för att lansera Östergötlands Barnrättsdag. Jättebra tänkte jag, här får jag möta människor som träffar unga varje dag och som säkerligen har mycket att säga om barns inflytande och hur man ska bemöta dem.

Det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Föreläsarna var jättebra. Det var en kvinna som föreläste om mobbning och vad som stod i lagen om detta, samt hur detta kunde problematiseras med skolan. Därefter var det en kvinna som föreläste om Barn som konsumenter. Den var jätteintressant och diskuterade huruvida vi ser på barn utifrån olika idealtyper av barndom. Staten vill skydda barnet från reklam etc, för de utgår från en idealbild som går ut på att en riktig barndom är oskuldsfull, leka med kottar och barnen i bullerbyn. Medan marknaden utgår från en bild av att barnet är kompetent, kan avgöra vad som är reklam och inte, samt är kritiska och svårimponerade. Dessa två idealbilder är båda extrema och stämmer inte överens med dagens barndom.

I vilket fall så var det slutligen en paneldebatt, där dels kommunens ungdomsombud satt med, En rektor som vänt en botten skola till toppen, och en annan herre jag inte har en aning om vem det var. Här skulle det tydligen diskuteras hur man ska se på barn...naiva eller kompetenta? Står lagen för långt bort från verkligheten? Det framkom en massa konstiga saker, det pratades om mobiler, märken på kläder hur viktigt materiella saker är. Ungdomsombuden berättade historier om sina kusiner och menade att barn vill ha uppmärksamhet. Rektorn pratade om att han gav en födelsedagspresent till alla elever som skötte sig. Publiken räckte upp handen och undrade om skoluniform skulle kunna lösa problemen? om man förbjöd mobiler då?

Själv satt jag bara och kokade. Här satt socialtjänstarbetare, fritidsledare, lärare etc. Och inte en enda av dem, påpekade att man kanske skulle ha en dialog med barnen själva? Kanske de har något att säga. Kan protester i skolan bero på att vuxna sällan lyssnar?! Till slut påpekade jag själv för dem att det var konstigt att vi satt där och diskuterade huruvida barn är kompetenta eller ej. När många barn/unga inte ens har en aning om att barnkonventionen finns och vi sällan ger dem information om vad som berör dem. Då blev det helt tyst i salen och sedan räckte en upp handen och sa; "Men jag tänkte på en sak med skoluniform..."

Ska dessa människor möta barn? Suck...

Back again

Oj, det var ett tag sedan jag skrev något på denna blogg. Vet inte riktigt vad jag ska skylla på, men plugg, arbetslöshet och lathet kan ju vara några anledningar. Bara för att slänga ut en tanke, innan bloggen är tänkt att komma igång igen, så har jag funderat över detta citat:

"When we're are unemployed, we're called lazy; when the whites are unemployed it´s called a depression" Jesse Jackson 1941-

Jag kan känna igen mig i detta citat fast på ett helt annat sätt. Det får mig at minnas Debatt i SVT där de diskuterade ungdomars arbetslöshet och Bert Karlsson skyllde på att ungdomar var lata. Det låter som, att när unga är arbetslösa så är de lata, men är medelålders män arbetslösa, så kallas det ekonomisk kris/låg utbildning eller ibland åldersdiskriminering.

Det finns en dubbelhet när det gäller unga och arbete. Å ena sidan gnäller folk på att det är unga som tar de äldres arbete, just för att de ses kunna ge ett nytt, modernt, perspektiv. Å ena sidan vill många inte anställa unga för att de inte har tillräckligt med arbetslivserfarenhet. Frågan är, kan man tala om en åldersdiskriminering när vi talar om unga som söker arbete?

Vad är det som är normalt?

Jag slutar aldrig förundras över hur vi låter oss styras av olika normer och stereotyper vi har på omvärlden. Normer är de oskrivna regler som vi skapar och sedan går efter utan att tänka på varför. Exemplevis: att ta av sig skorna inomhus, eller att man inte tittar på varandra när man står i en hiss.

"Tankefigurer, schabloner och stereotyper är ungefär samma sak. De styr vårt tänkande så att vi upplever att de bekräftas trots att verkligheten är betydligt mer nyanserad och mångsidig eller kanske till och med inte alls överensstämmer med den stereotypa bilden" (Maria Hedlin, 2006, jämställdhet)

Stereotyper skapar vi ofta kring de människor vi tänker på. (ex: alla vet ju att norrlänningar, pratar segt, snusar och åker skoter. Eller att blonda tjejer med silikon är korkade ;) ) När normer och stereotyper bryts kan det bli mycket konstigt eller så bara ignorerar vi det.

Exempelvis; har en idrottslärare en uppfattning om att tjejers självförtroende måste stärkas för att våga spela fotboll, kanske han missar att det är ett antal tjejer i klassen som är jättebra på fotboll. Eller så kan det bli pinsamt när du automatiskt frågar en homosexuell killkompis om smakråd till inredningen och du får till svar "Tror du att alla bögar är bra på inredning?!"

Så nästa gång du känner i kroppen att något känns fel, innan du påpekar att andra människor inte är riktigt kloka, fundera först över vad det är för fördomar, stereotyper och normer som du har? För vem kan säga vad som är normalt egentligen?

Generationskrock?

Idag fick jag vara med om ett fenomen som verkligen fick igång mina tankar kring, beteende och sociala regler.

Jag och en vän cyklade genom stan i sakta mak. Efter ett övergångställe gick det en hel del människor på gatan och jag stannade upp och balanserande på min cykel framför ett par som jag väntade på skulle gå förbi. Plötsligt stannade kvinnan och stirrade på mig och sa "Stig av cykeln, det är faktiskt gångbana här!" med en mycket irriterad ton. Jag blev lite smått överraskad och började försöka cykla förbi dem.

Till min förvåning så började mannen i paret att backa och steg bakåt och siktade mot min cykel. Som om han ville visa att, Här minsann vill jag gå och du kommer cykla på mig. Det slutade med att jag bara flinade och skakade på huvudet och cyklade vidare. Hur kan man tolka denna situation?

Jag skulle kunna tolka detta som en typisk situation där olika generationer kolliderar. Där den äldre känner ett ansvar att uppfostra de bångstyriga ungdomarna som inte kan cykla ordentligt. Alltså ett ytterligare tecken på den hegenomiska maktens kontroll över de sociala reglerna, eller vuxnas syn på trafikvettet med andra ord.

Men jag kan också se detta som en situation där kommunikationen brister mellan några människor. Det kan mycket väl vara så att kvinnan var rädd att jag faktiskt skulle köra på henne och hennes man, de kunde ju inte veta att jag sett dem, stannat och väntat på dem.

Vi är ju inte särskilt bra på att uttrycka våra känslor, utan faller lättare på att ställa krav. Hon gav en befallning, som snarare skapade ett motstånd hos mig. Mannen försökte sätta dit mig med hjälp av en kroppslig demonstration vilket skapade en frustration hos mig istället.

Kvinnans avsikt blev inte uppfylld, jag hoppade inte av cykeln och kommer kanske inte göra det i framtiden heller, möjligtvis kommer jag hoppa av cykeln nästa gång jag ser henne. ;)

Hur hade man kunnat lösa denna situation på ett bättre sätt? Hur hade man kunnat få mig som cyklande yngling att hoppa av cykeln, utan våld? har du förslag?

Ojjdå....

Här var det längesedan jag skrev ser jag. Ibland blir det ju bara så, har haft fullt upp med mina kurser de senaste veckorna, men jag hoppas att det snart ska lugna ned sig så att jag kan skriva lite mer klurigheter här.

Har ni något förslag på vad ni själva tycker är kul att diskutera eller filosofera kring, så får ni gärna tipsa!

Mvh Linnéa