Uppåt...

Idag fick jag veta att jag numera har blivit tillvald i Rädda barnens styrelse här i Linköping. Det ska bli intressant att få vara med och se på vilket sätt de stora Rädda Barnen jobbar. Känns i alla fall bra att någon tycks märka att man försöker i alla fall...jag undrar vem som nominerade mig? Eller, ja kanske ska vänta tills årsmötet, då det blir officiellt innan jag ropar hej :)

I vilket fall så är jag jätteglad och jag hoppas kunna hjälpa till med många projekt. Jag har även sökt till projektet Ung och Dum, som RBUF, Svea och någon mer startat, jag har då sökt som utbildare. Skulle vara så himla kul att få chans att komma ut till barn och unga och verkligen få diskutera de saker som jag själv exempelvis nämnt i denna blogg. Vi får se vad som händer... och fötter...

Dejtingcoach

Såg på Malou efter tio idag, då det handlade bland annat om cannabis och debatten kring legalisering av detta, samt dejting (Inte så bra kombination kanske? ;)). Där fastnade jag speciellt för den 23 åriga killen som utbildat sig själv till dejtingcoach, och jobbade med att hjälpa killar att "ragga" och få hållbara relationer.

Först och främst tycker jag att det är otroligt kul att det verkligen finns något som heter dejtingcoach, varför tänkte inte jag på det när jag valde inriktning? Men han sa ändå lite intressanta grejer som är värda att ta till sig. Dels ville han bryta den raggningskultur som utvecklats idag som tycks handla om olika spel där det handlar om att spela svårfångad samt att trycka ned varandra. (Finns en speciell teori om att trycka ner tjejens självförtroende till killens nivå) Men han pratade också om att bästa sättet att få kontakt är att vara situationsanpassad och att vara nyfiken.

Men som vanligt hittar jag alltid saker som går att klaga på vad det gäller ålder och erfarenhet. Jag tycks alltid koppla till det i den här bloggen :D Det jag irriterade mig på var att Malou, reagerade på killens ålder med att säga; "Jaha, men då kan du ju inte ha så mycket livserfarenhet, vad kan du garantera?" Killen svarade ganska bra på detta, att han inte kan garantera något bland annat. Men jag gick igång på begreppet livserfarenhet.....

Vad menas egentligen med Livserfarenhet?!?!

Vad är det alla efter 25-30 har som inte de yngre har när det gäller livserfarenhet?! Det finns ingen definition av detta, bara ett antagande att ju äldre man är desto mer livserfarenhet har man. Men vilka kunskaper är det vi egentligen efterfrågar? Erfarenheter som gett oss kunskap om livet, men vilka kunskaper är som är viktigast? Kunskaper om liv och död? En flicka i 15 års åldern kan ha varit med om mer död än vad en 45 åring har. Kunskaper om att sköta ett hushåll? Kunskaper om hur det är att gå till jobbet varje morgon? Livserfarenhet tycks enligt mig vara någon mystisk erfarenhet man får om livet som man helt plötsligt innehar efter att man fyllt 25 eller garanterat efter 30.

Nää...jag är inte bitter :P

Skolan...

Just nu läser jag en kurs om barn och ungdomar som utmanar skolan. En viss kurslitteratur fick mig att fundera kring hur skolan egentligen fungerar samt att det finns så mycket dubbla budskap och dolda fostransdiscipliner inom skolan.

Under valrörelsen 2006 samt nu 2010 gick den borgerliga alliansen till val bl.a. på ordning och reda i skolan. Även lärarnas båda fackförbund har efterfrågat större befogenheter för lärare att exempelvis beslagta föremål från elever. Målet är trygghet och arbetsro i skolan.

Begreppet trygghet används både i skolans styrdokument, i skoldebatten och i den vardagliga sociala praktiken. Jag vill därmed citera Bartholdsson, Å. (Med Facit i hand, 2007):

"När trygghet betonas som den absoluta förutsättningen för ordning slår disciplinering här följe med omsorg. Trygghet och arbetsro är ett begreppspar som ersätter ordning och reda. Disciplin motiveras inom ramen för denna diskurs med ett behov av trygghet. Underordning och anpassning beskrivs i termer av arbetsro." (s.27)

Skolan har en socialiseringsprocess som går ut på att de vuxna (lärare) har tolkningsföreträde för vad som ses som normalt och barnen (eleverna) ses som ett ständigt förbättringsprojekt.

Som jag förstår det så råder det en konflikt i skolan, då aspekten att elever ska få höras och synas krockar med föreställningen om att elever ska sitta tysta och lyssna. Detta försöker regeringen och fackförbunden åtgärda med att öka disciplinen i klassrummet och hävda att det är för elevernas egen trygghet, att de ska få arbetsro.

Vad jag inte kan förstå är varför det alltid är elevernas fel när skolan inte fungerar som den ska? När vi pratar om skolan "förr" så menar man att den blivit bättre idag. Men problemet med skolan idag är tydligen stökiga elever på grund av att lärare inte får ta av eleverna kepsarna. Att kunna beslagta elevernas saker blir särskilt konstigt om man ser till vad som definieras som våld i nära relationer, då just undanhållande av materiella ting kan ses som misshandel ifall det skapar oro och rädsla.

Dessutom framkommer det i debatten att vissa lärare känner sig bakbundna, då elever idag kan anmäla sin lärare som försöker skapa ordning. Eleverna tycks upplevas som ett hot som får mer och mer makt, som de såklart kommer att missbruka då de inte är "fulländade" människor.

När ska politiker och skolan inse att det är skolan som organisation som det är fel på? Det är skolans normaliseringsprocesser som gör att vi tror oss ha stökiga, svaga och auktoritetsproblematiska elever. Det är i alla fall en av många aspekter som jag tycker det är värt att beakta, när man diskuterar skolans arbetsmiljö.

Nää, jag är inte bitter ;-P

Stress

Stress är inte kul. På wikipedia kan man bland annat läsa

"Långvarig stress har allvarliga och skadliga effekter på alla organ- och kärlsystem i kroppen, bland annat ökar risken för åderförfettning (artheroskleros), hjärtsjukdomar, diabetes, depression, infektioner och otaliga andra åkommor är relaterade till kronisk stress." (http://sv.wikipedia.org/wiki/Stress)

Det är kanske mest intressant att vi inte haft begreppet stress tidigare, utan det är ett relativt nytt begrepp som vi slänger omkring oss varje dag. I vilket fall är det något man borde se upp för och här kommer lite tips på vad ni kan göra. Hämtat från liu.se Studenhälsan

Tio bästa stresshanteringstipsen

• Lär dig säga nej! Ett nej betyder att du kan säga ja till dina prioriteringar och ja till dig själv.
• Regelbunden motion kan förebygga och reducera stress och kan även vara värdefull egen tid.
• Tänk efter vad som är det värsta som kan hända i en stressad situation - det är sällan en katastrof.
• Försök att få en stund för dig själv varje dag, boka gärna en tid i din almanacka.
• Våga ändra på saker som du kan ändra på, släpp taget om det du inte har kontroll över.
• Ändra på en sak i taget, försök inte att ändra på allt samtidigt.
• Minska kraven på dig själv - försök att se på dig själv så som du ser på din bästa vän.
• Planera din dag efter din livsrytm - när på dagen är du mest kreativ, motiverad, trött eller social?
• Fokusera på dig själv istället för att jämföra dig med vad andra presterar.
• Välj positiva tankar - hur vi tänker påverkar hur vi mår

Personliga revir

Är ni sugen på mer sociala experiment? Själv kan jag inte få nog av dem. Såg på Skavlan i helgen och såg hur deras reporter kollade hur närgången man får bli. Han bryter därmed många sociala regler. Klippet finns kvar till 5 december, så passa på. Själva reportaget finns 55.30 minuter in i programmet.

http://svtplay.se/v/2225408/skavlan/del_7_av_12

Men vad är det egentligen han gör när han bryter mot dessa sociala regler, t ex krama främlingar och sätta sig bredvid, trots att det finns gott om plats runtomkring? Han bryter mot våra personliga revir.

Vi har alla ett personligt revir som är uppdelad i den intima-, personliga-, sociala- och allmänna zonen. Dessa utrymmen varierar i storlek beroende på vem man är. Genom att ta sig in i någon annans intima sfär, som egentligen bara är till för dem vi känner väldigt väl, exempelvis sin partner. Så kan man skapa otroligt starka reaktioner. På klippet reagerar många med skratt, vilket är ett sätt att hantera situationen. Men det kan också finnas en del som reagerar aggressivt.

Det som är riskfyllt med att göra just sådana här experiment är att vi inte har en aning om hur stor personens intima och personliga sfär är. Vissa klarar av att ha folk på ett avstånd på 30 centimeter, medan andra måste ha minst två meter.

Du kan alltid prova med en vän för att se var din intima sfär går. En av er går sakta mot den andra, och när du börjar känna ett obehag eller blir nervös, så börjar antagligen din intima sfär där.

(Bild hämtad på: http://almostsavvy.com/wp-content/uploads/2009/04/personal-space.jpg)

Fråga om hjälp...

Haha, tyckte detta var så roligt när jag såg det. Ett smart företag eller liknande, har insett att många blir förvirrade när de ska köpa produkter för menstruation. Därför har de filmat ett socialt expriment, mest för att visa förvirringen, men samtidigt visar de också hur människor beter sig när de får sådana personliga frågor.

Härligt att så många ändå är hjälpsamma tycker jag! :)

Här är länken, om ni vill se hela bilden, :) http://www.youtube.com/watch?v=n09SejxpcFA

Derren Brown - Cold Reading

Kollade på Paranormal Activity igår. Det fick mig att fundera över det här med medium, de som säger sig kunna få reda på saker om både levande och döda. Här är Derren Brown som är illusionist och visar något som kallas cold reading, alltså man får det att låta som att man är ett medium, men egentligen säger man bara saker som egentligen inte säger något.

Intressant....Hur ska man veta om det är på riktigt och inte?