En beteendevetares tankar kring sin omvärld!
Min personliga favorit: "for when a man dances he wants to dance"
Diskrimineringslagen måste ändras och likställa ålder med de andra diskrimineringsgrunderna.
I dag är det många förändringar som sker då regeringen fortsätter att gå framåt med sina förslag som i många fall skiljer sig från den ”röda” politik som vi sett mycket av tidigare. Allt oftare tycker jag mig se förändringar i samhället, utan att de som berörs tillfrågas. Jag tänker då främst på tidigare debatter från förra veckan om Jan Björklunds skolpolitik. Han envisas med att ha med skolk i betygen, trots att andra tunga myndigheter har kommit fram till att det är ineffektivt. Men mitt i den här debatten så glömmer de en sak, vem frågar eleverna som går i skolan nu? Varför skolkar de? Varför tillfrågas inte de, det är ju en fråga som i högsta grad berör dem?
Debatten visar inte bara hur dåliga vi fortfarande är på att följa barnkonventionens artikel 12, om att barn har rätt att få komma till tals i de frågor som berör dem. Den visar också det underliggande problemet åldersdiskriminering, som gör Rädda Barnens Ungdomsförbunds krav -”Att den nuvarande diskrimineringslagstiftningen ändras så att ålder likställs med andra diskrimineringsgrunder”- högst aktuellt.
I barnkonventionens artikel 2, står det att inget barn får diskrimineras på grund av sin ålder. Åldersdiskriminering är vanlig och utbredd i Sverige och påverkar både äldre och yngre. Största problemet för unga är att de diskrimineras och hindras att påverka sin egen situation på grund av sin ålder. Att utgå från endast ålder skapar fördomar om stora grupper av människor. Det har vi sett exempel på i frågan om ungdomsarbetslösheten då det framkommit en bild av unga som lata, okunniga och oengagerade bara på grund av deras ålder. Trots att det i studier som gjorts visats att fast jobb och förstahandskontrakt står högt på ungas önskelistor.
Idag ingår åldersdiskriminering i diskrimineringslagen. Det är förstås jättebra att Sverige till slut inkluderat detta i lagen, dock sist av alla länder i EU. Men det finns ett problem, förbudet gäller bara inom arbetslivet och utbildningsväsendet. Detta innebär att stora delar av vardagslivet hos både äldre och yngre inte blir berörda av lagen. Det är dock ofta i vardagslivet som många unga utsätts för åldersdiskriminering och ofta då det känns som värst. Vi kan se många exempel på detta:
I en artikel från Fria tidningen, kan vi läsa att varannan 20-27 åring i Stockholms län saknar en egen bostad, bland annat för att hyresvärdar får ställa egna krav och därmed ofta har en åldersgräns, där unga förväntas vara mer störande.
Unga utesluts i kommunalpolitiken, då de förväntas att flytta efter närmsta mandatperiod och därmed inte ses som viktiga väljare för kommunen. De utesluts också från politiskt inflytande genom förutfattade meningar hos politiker som hindrar dem från att föra upp unga på valbar plats.
Unga hindras att själva söka psykiatrisk vård utan målsmans vetskap, trots att målsman kan vara problemet.
Unga som söker jobb möts också ofta av kommentarer som ”bristande arbetslivserfarenhet”, sämre villkor på arbetsmarknaden och ombeds provjobba utan lön bara för att man är ung och oerfaren. Dessutom är arbetsförmedlingens garantiprogram inte anpassade för den som råkar vara ung mamma eller pappa.
En invändning som brukar dyka upp när det handlar om att likställa ålder med de andra diskrimineringsgrunderna, är mängden undantag. Det finns tillfällen då åldersgränser ibland kan vara befogade och motiverade därmed behövs undantag i lagen. Det kan till exempel finnas ett intresse i att skydda barn och ungdomar eller äldre inom arbetslivet eller ett intresse av att underlätta för yngre eller äldre personer att få en anställning. Att det blir fler undantag när det gäller ålder än de andra diskrimineringsgrunderna, ser inte jag som någon anledning till att inte ändra lagen. Det betyder inte att de fall där det blir åldersdiskriminering är mindre viktiga. Dessutom skapar lagen en eftertanke hos de som exempelvis ska införa åldersgränser eller liknande. Denna reflektion är otroligt viktig för att vi inte ska fortsätta återskapa de normer och fördomar vi har om ålder.
Åldersdiskriminering är idag straffbart, men inte i alla områden. Med denna text har jag påvisat genom exempel att det är oerhört viktigt att dessa områden också berörs. Vi unga måste våga anmäla och stå för att vi också ska bedömas efter kunskap och erfarenhet, inte efter ålder. Men allra viktigast är att dagens diskrimineringslag ändras så att ålder likställs med andra diskrimineringsgrunder!
Linnéa Woxberg
