Jag och en vän cyklade genom stan i sakta mak. Efter ett övergångställe gick det en hel del människor på gatan och jag stannade upp och balanserande på min cykel framför ett par som jag väntade på skulle gå förbi. Plötsligt stannade kvinnan och stirrade på mig och sa "Stig av cykeln, det är faktiskt gångbana här!" med en mycket irriterad ton. Jag blev lite smått överraskad och började försöka cykla förbi dem.
Till min förvåning så började mannen i paret att backa och steg bakåt och siktade mot min cykel. Som om han ville visa att, Här minsann vill jag gå och du kommer cykla på mig. Det slutade med att jag bara flinade och skakade på huvudet och cyklade vidare. Hur kan man tolka denna situation?
Jag skulle kunna tolka detta som en typisk situation där olika generationer kolliderar. Där den äldre känner ett ansvar att uppfostra de bångstyriga ungdomarna som inte kan cykla ordentligt. Alltså ett ytterligare tecken på den hegenomiska maktens kontroll över de sociala reglerna, eller vuxnas syn på trafikvettet med andra ord.
Men jag kan också se detta som en situation där kommunikationen brister mellan några människor. Det kan mycket väl vara så att kvinnan var rädd att jag faktiskt skulle köra på henne och hennes man, de kunde ju inte veta att jag sett dem, stannat och väntat på dem.
Vi är ju inte särskilt bra på att uttrycka våra känslor, utan faller lättare på att ställa krav. Hon gav en befallning, som snarare skapade ett motstånd hos mig. Mannen försökte sätta dit mig med hjälp av en kroppslig demonstration vilket skapade en frustration hos mig istället.
Kvinnans avsikt blev inte uppfylld, jag hoppade inte av cykeln och kommer kanske inte göra det i framtiden heller, möjligtvis kommer jag hoppa av cykeln nästa gång jag ser henne. ;)
Hur hade man kunnat lösa denna situation på ett bättre sätt? Hur hade man kunnat få mig som cyklande yngling att hoppa av cykeln, utan våld? har du förslag?
Jaa, du kunde ju stigit av självmant när du kom till övergångsstället. Det är ju faktiskt som tanten/kvinnan sade. eller?
SvaraRaderaDet framgår inte av din beskrivning om du cyklade på vägen, gångvägen, cykelbanan eller om det var en kombinerad gång/cykel-bana. Så det är svårt att ge något vettigt svar.
Instämmer med Max i sakfrågan.
SvaraRaderaVad menar du med generationsfråga? Finns det olika trafikregler för yngre, medelålders och äldre människor?
/Geronten
Visst, jag hade kunnat hoppat av cykeln efter att jag cyklat över övergångstället, men det var inte det jag var ute efter, jag hade ju lika gärna kunnat cykla en helt annan väg med endast cykelbana. Mina frågor syftade snarare på hur själva mötet hade kunnat gått till på ett bättre sätt, vad hade kvinnan kunnat sagt istället, när hon mötte mig som cyklade på ett gångbana.
SvaraRaderaOm det är så viktigt så var det ett hörn där en cykelväg slutade och en annan började lite längre fram.
Vad gäller generationsfråga, så säger jag aldrig att det är en generatrionsfråga. Jag benämner det som en generationskrock...alltså i själva kommunikationen. Vuxna kommunicerar lite annorlunda än vad unga gör och kommunikationen blir också speciell när den är mellan en vuxen och en ung/barn/ungdom. Det finns inte olika trafikregler, men däremot kanske de uppfattas olika hos unga och äldre....vad tror du?
Jag återkommer till ämnet med ett nytt inlägg. Jag förstår att mitt första inlägg blev ett sorts ”god dag yxskaft” eftersom jag reagerade på vad jag tänkte när jag läste ditt inlägg och inte försökte svara på din fråga. Så det bidde lite dålig kommunikation från min sida.
SvaraRaderaHoppas det blir bättre nu.
Har jag några förslag till hur man kunnat få cyklisten att stiga av cykeln utan att använda våld? Här kommer några försök.
Kontaktförsök:
Fotgängaren till cyklisten: ”Hej, jag är ny i stan, kan du ge visa mig på min karta var Domkyrkan ligger”
Belöning:
Fotgängaren till cyklisten: ”Om du stannar får du en gratisbiljett till valfritt evenemang”
Hot i själva situationen:
Fotgängaren till cyklisten:”Akta dig, din cykelkedja håller på att hoppa av”.
Hot mot cyklisten:
Fotgängaren till cyklisten:
”Upp med händerna” och gör gest med händerna som om hon hade en pistol.
Min slutsats blir att jag inte har några bra förslag för hur fotgängaren hade kunnat få cyklisten att stiga av cykeln utan att bruka våld
Men cyklisten kunde ha stannat själv som Max sa. Hur då? Två exempel:
Cyklisten hade just sett ett tv-reportage i lokal-tv där man ondgjorde sig på att cyklister utgör en fara för allmänheten när de cyklar i stan på gångbanan och när cyklisten hörde fotgängarens uppmaning så kunde hon relatera till tv-reportaget och förstod situationen.
Man lär så länge man lever.
Exempel nr 2: cyklisten hade varit med om nåt liknande tidigare och hade förstått att balanseradet på cykeln på gångbanan kunde uppfattas som obehagligt eller som en fara av fotgängare omkring – och därför hoppade cyklisten av cykeln innan kvinnan öppnade sin mun. Det kallas erfarenhet, dvs man lär sig av sina misstag.
Ibland fungerar kommunikationen inte. Om det handlar om att undvika faror för livet är det då bättre att se till att faran inte kan uppstå.
Hela den beskrivna situationen är ju gatuverkets fel!
Cykelvägar borde aldrig korsa gångbanor. Idiotsäkra processer ska det vara. Så t. ex. har man sen länge i industrin sett att handskador vid användandet av maskiner minskar om maskinen är gjord på så sätt att den inte går igång förrän operatören har båda händerna samtidigt på manöverknapparna. Operatören risker då inte att få händerna avklippta av maskinen. Ett annat exempel är dödmansgrepp på loken. De stannar automatiskt om lokföraren släpper ratten!
Vad har du själv för förslag?
5 juni 2010
Geronten