Hur ska vi göra egentligen?

En liten fågel viskade i mitt öra att Elisabeth Höglund hade skrivit en artikel om skolan. Då var jag bara tvungen att läsa. Kan ju säga att jag inte jublar över hennes slutsatser om hur skolan borde bli bättre.

Läs själv:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/elisabethoglund/article8275414.ab

Haha, gillar verkligen hennes argument: "Det är inte dåligt med betyg i skolan. Jag hade själv alltid bra betyg. Det gav mig självförtroende..." Hahhaha, jag säger bara "jaha?! Det är dåligt med betyg i skolan, ja hade själv alltid bra betyg, det fick mig att må skitdåligt!"

Det blir ju ännu roligare när man läser alla kommentarer på artikeln. Men men, vad tycker ni egentligen skolan borde gå ut på? är det viktigare att plugga in fakta än att lära sig hur man arbetar i grupp eller "umgås socialt" som Elisabeth Höglund säger?

Ska vi förespråka disciplin och läxor? Vad betyder denna statistik som alla jabblar om?! Vad är det vi förväntar oss att våra barn ska kunna? Är det ens en jämförbar kunskap? Kan man mäta kunskap? Ska vi eftersträva andra länders skolor, är de idealen?

Jag blir galen, min presonliga åsikt och känsla säger mig att fler lärare, mindre klasser, mer resurser och ett större elevinflytande vore en bra bit på vägen mot en bättre skola.

Vad säger ni?

Uppåt...

Idag fick jag veta att jag numera har blivit tillvald i Rädda barnens styrelse här i Linköping. Det ska bli intressant att få vara med och se på vilket sätt de stora Rädda Barnen jobbar. Känns i alla fall bra att någon tycks märka att man försöker i alla fall...jag undrar vem som nominerade mig? Eller, ja kanske ska vänta tills årsmötet, då det blir officiellt innan jag ropar hej :)

I vilket fall så är jag jätteglad och jag hoppas kunna hjälpa till med många projekt. Jag har även sökt till projektet Ung och Dum, som RBUF, Svea och någon mer startat, jag har då sökt som utbildare. Skulle vara så himla kul att få chans att komma ut till barn och unga och verkligen få diskutera de saker som jag själv exempelvis nämnt i denna blogg. Vi får se vad som händer... och fötter...

Dejtingcoach

Såg på Malou efter tio idag, då det handlade bland annat om cannabis och debatten kring legalisering av detta, samt dejting (Inte så bra kombination kanske? ;)). Där fastnade jag speciellt för den 23 åriga killen som utbildat sig själv till dejtingcoach, och jobbade med att hjälpa killar att "ragga" och få hållbara relationer.

Först och främst tycker jag att det är otroligt kul att det verkligen finns något som heter dejtingcoach, varför tänkte inte jag på det när jag valde inriktning? Men han sa ändå lite intressanta grejer som är värda att ta till sig. Dels ville han bryta den raggningskultur som utvecklats idag som tycks handla om olika spel där det handlar om att spela svårfångad samt att trycka ned varandra. (Finns en speciell teori om att trycka ner tjejens självförtroende till killens nivå) Men han pratade också om att bästa sättet att få kontakt är att vara situationsanpassad och att vara nyfiken.

Men som vanligt hittar jag alltid saker som går att klaga på vad det gäller ålder och erfarenhet. Jag tycks alltid koppla till det i den här bloggen :D Det jag irriterade mig på var att Malou, reagerade på killens ålder med att säga; "Jaha, men då kan du ju inte ha så mycket livserfarenhet, vad kan du garantera?" Killen svarade ganska bra på detta, att han inte kan garantera något bland annat. Men jag gick igång på begreppet livserfarenhet.....

Vad menas egentligen med Livserfarenhet?!?!

Vad är det alla efter 25-30 har som inte de yngre har när det gäller livserfarenhet?! Det finns ingen definition av detta, bara ett antagande att ju äldre man är desto mer livserfarenhet har man. Men vilka kunskaper är det vi egentligen efterfrågar? Erfarenheter som gett oss kunskap om livet, men vilka kunskaper är som är viktigast? Kunskaper om liv och död? En flicka i 15 års åldern kan ha varit med om mer död än vad en 45 åring har. Kunskaper om att sköta ett hushåll? Kunskaper om hur det är att gå till jobbet varje morgon? Livserfarenhet tycks enligt mig vara någon mystisk erfarenhet man får om livet som man helt plötsligt innehar efter att man fyllt 25 eller garanterat efter 30.

Nää...jag är inte bitter :P

Skolan...

Just nu läser jag en kurs om barn och ungdomar som utmanar skolan. En viss kurslitteratur fick mig att fundera kring hur skolan egentligen fungerar samt att det finns så mycket dubbla budskap och dolda fostransdiscipliner inom skolan.

Under valrörelsen 2006 samt nu 2010 gick den borgerliga alliansen till val bl.a. på ordning och reda i skolan. Även lärarnas båda fackförbund har efterfrågat större befogenheter för lärare att exempelvis beslagta föremål från elever. Målet är trygghet och arbetsro i skolan.

Begreppet trygghet används både i skolans styrdokument, i skoldebatten och i den vardagliga sociala praktiken. Jag vill därmed citera Bartholdsson, Å. (Med Facit i hand, 2007):

"När trygghet betonas som den absoluta förutsättningen för ordning slår disciplinering här följe med omsorg. Trygghet och arbetsro är ett begreppspar som ersätter ordning och reda. Disciplin motiveras inom ramen för denna diskurs med ett behov av trygghet. Underordning och anpassning beskrivs i termer av arbetsro." (s.27)

Skolan har en socialiseringsprocess som går ut på att de vuxna (lärare) har tolkningsföreträde för vad som ses som normalt och barnen (eleverna) ses som ett ständigt förbättringsprojekt.

Som jag förstår det så råder det en konflikt i skolan, då aspekten att elever ska få höras och synas krockar med föreställningen om att elever ska sitta tysta och lyssna. Detta försöker regeringen och fackförbunden åtgärda med att öka disciplinen i klassrummet och hävda att det är för elevernas egen trygghet, att de ska få arbetsro.

Vad jag inte kan förstå är varför det alltid är elevernas fel när skolan inte fungerar som den ska? När vi pratar om skolan "förr" så menar man att den blivit bättre idag. Men problemet med skolan idag är tydligen stökiga elever på grund av att lärare inte får ta av eleverna kepsarna. Att kunna beslagta elevernas saker blir särskilt konstigt om man ser till vad som definieras som våld i nära relationer, då just undanhållande av materiella ting kan ses som misshandel ifall det skapar oro och rädsla.

Dessutom framkommer det i debatten att vissa lärare känner sig bakbundna, då elever idag kan anmäla sin lärare som försöker skapa ordning. Eleverna tycks upplevas som ett hot som får mer och mer makt, som de såklart kommer att missbruka då de inte är "fulländade" människor.

När ska politiker och skolan inse att det är skolan som organisation som det är fel på? Det är skolans normaliseringsprocesser som gör att vi tror oss ha stökiga, svaga och auktoritetsproblematiska elever. Det är i alla fall en av många aspekter som jag tycker det är värt att beakta, när man diskuterar skolans arbetsmiljö.

Nää, jag är inte bitter ;-P

Stress

Stress är inte kul. På wikipedia kan man bland annat läsa

"Långvarig stress har allvarliga och skadliga effekter på alla organ- och kärlsystem i kroppen, bland annat ökar risken för åderförfettning (artheroskleros), hjärtsjukdomar, diabetes, depression, infektioner och otaliga andra åkommor är relaterade till kronisk stress." (http://sv.wikipedia.org/wiki/Stress)

Det är kanske mest intressant att vi inte haft begreppet stress tidigare, utan det är ett relativt nytt begrepp som vi slänger omkring oss varje dag. I vilket fall är det något man borde se upp för och här kommer lite tips på vad ni kan göra. Hämtat från liu.se Studenhälsan

Tio bästa stresshanteringstipsen

• Lär dig säga nej! Ett nej betyder att du kan säga ja till dina prioriteringar och ja till dig själv.
• Regelbunden motion kan förebygga och reducera stress och kan även vara värdefull egen tid.
• Tänk efter vad som är det värsta som kan hända i en stressad situation - det är sällan en katastrof.
• Försök att få en stund för dig själv varje dag, boka gärna en tid i din almanacka.
• Våga ändra på saker som du kan ändra på, släpp taget om det du inte har kontroll över.
• Ändra på en sak i taget, försök inte att ändra på allt samtidigt.
• Minska kraven på dig själv - försök att se på dig själv så som du ser på din bästa vän.
• Planera din dag efter din livsrytm - när på dagen är du mest kreativ, motiverad, trött eller social?
• Fokusera på dig själv istället för att jämföra dig med vad andra presterar.
• Välj positiva tankar - hur vi tänker påverkar hur vi mår

Personliga revir

Är ni sugen på mer sociala experiment? Själv kan jag inte få nog av dem. Såg på Skavlan i helgen och såg hur deras reporter kollade hur närgången man får bli. Han bryter därmed många sociala regler. Klippet finns kvar till 5 december, så passa på. Själva reportaget finns 55.30 minuter in i programmet.

http://svtplay.se/v/2225408/skavlan/del_7_av_12

Men vad är det egentligen han gör när han bryter mot dessa sociala regler, t ex krama främlingar och sätta sig bredvid, trots att det finns gott om plats runtomkring? Han bryter mot våra personliga revir.

Vi har alla ett personligt revir som är uppdelad i den intima-, personliga-, sociala- och allmänna zonen. Dessa utrymmen varierar i storlek beroende på vem man är. Genom att ta sig in i någon annans intima sfär, som egentligen bara är till för dem vi känner väldigt väl, exempelvis sin partner. Så kan man skapa otroligt starka reaktioner. På klippet reagerar många med skratt, vilket är ett sätt att hantera situationen. Men det kan också finnas en del som reagerar aggressivt.

Det som är riskfyllt med att göra just sådana här experiment är att vi inte har en aning om hur stor personens intima och personliga sfär är. Vissa klarar av att ha folk på ett avstånd på 30 centimeter, medan andra måste ha minst två meter.

Du kan alltid prova med en vän för att se var din intima sfär går. En av er går sakta mot den andra, och när du börjar känna ett obehag eller blir nervös, så börjar antagligen din intima sfär där.

(Bild hämtad på: http://almostsavvy.com/wp-content/uploads/2009/04/personal-space.jpg)

Fråga om hjälp...

Haha, tyckte detta var så roligt när jag såg det. Ett smart företag eller liknande, har insett att många blir förvirrade när de ska köpa produkter för menstruation. Därför har de filmat ett socialt expriment, mest för att visa förvirringen, men samtidigt visar de också hur människor beter sig när de får sådana personliga frågor.

Härligt att så många ändå är hjälpsamma tycker jag! :)

Här är länken, om ni vill se hela bilden, :) http://www.youtube.com/watch?v=n09SejxpcFA

Derren Brown - Cold Reading

Kollade på Paranormal Activity igår. Det fick mig att fundera över det här med medium, de som säger sig kunna få reda på saker om både levande och döda. Här är Derren Brown som är illusionist och visar något som kallas cold reading, alltså man får det att låta som att man är ett medium, men egentligen säger man bara saker som egentligen inte säger något.

Intressant....Hur ska man veta om det är på riktigt och inte?

Hittade ett roligt inlägg i en blogg, via brorsan. Bloggaren har satt upp "The Rules" som tydligen gäller från och med nu enligt honom. Det är 38 punkter, men jag fastnade särskilt för följande punkt:

#18 When walking down the pavement/sidewalk and someone is walking toward you in the opposite direction, the first person to move to one side has the priority. Moving over to the same side after the first person has moved over gives the first person permission to hit you with a pole. This situation is not funny in any sense, and nervous laughter in response is outlawed.

http://botherer.org/the-rules/

Haha, det roligaste är att enligt den här regeln, så skulle jag få många slag av en påle av folk. Jag förstår inte vad det är med mig, men jag lyckas alltid gå fel så att den jag möter får gå från sida till sida. Ofta blir det att vi får stanna upp mitt framför varandra och sedan gå förbi. Helt sjukt, och det värsta är att när jag försöker tänka på att "nu ska jag se till att hålla höger redan i början" exempelvis, så går det inte iaf! är det mig eller andra det är fel på?

Insamling till världens barn!

Ja det blir många inlägg i barntemat nu. Men nu är det ju faktiskt insamlingsdagar för världens barn i helgen och nästa helg. Själv har jag nu stått igår Lördag utanför konsert och kongress, samt idag utanför ICA MAXI i Tornby. Det var roligare än jag trodde det skulle vara. Kom fram så mycket människor och pratade. Gamla damer som själv samlat in pengar i sina yngre dagar, en herre som tyckte jag skulle flytta till Australien och bli sjuksköterska (lång historia), dessutom fick jag träffa släktingar utanför konsert och kongress.

Jag har i alla fall kommit fram till topp 3 i de "grupper" som oftast skänker en slant.
1. Äldre damer (typ pensionärer eller nära på)
2. Mammor som låter barnen skänka
3. Pappor som låter barnen skänka

De som aldrig skänker något, det är herrar i rock eller annan slags jacka som ser exklusiv ut (tex kavaj). Jag såg flera stycken , men inte en enda gav en endaste krona. Annars var män också duktiga, särskilt män med "gubbjacka" och män med utländskt utseende. Men vi ska alla tacka alla äldre kvinnor som skänker flest och mest! (Baserat på mina helt ovetenskapliga observationer under fyra timmar sammanlagt.)

Fortsätter på barntemat...

Idag fick jag tillbaka hoppet om att vuxna faktiskt kan lyssna på unga, samt att det finns många som engagerar sig. Jag var på ytterligare en konferens idag, som handlade om ungas inflytande. Temat var "Bara för att jag är omyndig - betyder det att jag ska bli omyndigförklarad?"

Det som gjorde denna konferens så bra, var dels föreläsarna som visade upp konkreta exempel på där unga fått kommit till tals och på vilket sätt man jobbat med ungas inflytande. Men framför allt fanns det ett barnperspektiv, vad ungdomarna själv också kan göra. Tack vare att Gustav, vice ordförande från Sveriges Ungdomsråd, var där och förklarade med sin föreläsning att unga är precis lika mycket medborgare som vuxna, det ENDA som skiljer är att barn inte får skriva på avtal och rösta.

Ett stort plus var också att majoriteten av de människor som var där, var under 18 år! Detta gjorde att frågorna var mycket mer relevanta enligt mig. De ställde exempelvis frågor om huruvida kommunerna delar med sig av goda metoder till varandra? (Mora årets ungdomskommun, fick den frågan). Jag satt bara och myste hela tiden, vilka fantastiska människor det finns!

Det jag tar med mig från denna konferens är att, kommuner/politiker måste ta ett tydligare ansvar för att få med unga medborgare i de beslut som berör viktiga frågor. Det räcker inte att starta ett ungdomsråd och fråga unga "vad vill ni göra?" Man måste fråga på rätt sätt utefter ålder, man måste umgås och lyssna efter behoven och skapa förtroende först!

Håll dörrarna öppna!

Hade kunna skriva hur mycket bra saker som helst. Men jag hittade en TED föreläsning som också berör barns kompetens att kunna genomdriva saker, bara de får chans och rätt stöd!

Bemöta barn?

Var på en konferens i måndags som hade Temat Att möta och att bemöta barn. Det var Bris, friends och Rädda barnen som arrangerat denna konferes för att lansera Östergötlands Barnrättsdag. Jättebra tänkte jag, här får jag möta människor som träffar unga varje dag och som säkerligen har mycket att säga om barns inflytande och hur man ska bemöta dem.

Det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Föreläsarna var jättebra. Det var en kvinna som föreläste om mobbning och vad som stod i lagen om detta, samt hur detta kunde problematiseras med skolan. Därefter var det en kvinna som föreläste om Barn som konsumenter. Den var jätteintressant och diskuterade huruvida vi ser på barn utifrån olika idealtyper av barndom. Staten vill skydda barnet från reklam etc, för de utgår från en idealbild som går ut på att en riktig barndom är oskuldsfull, leka med kottar och barnen i bullerbyn. Medan marknaden utgår från en bild av att barnet är kompetent, kan avgöra vad som är reklam och inte, samt är kritiska och svårimponerade. Dessa två idealbilder är båda extrema och stämmer inte överens med dagens barndom.

I vilket fall så var det slutligen en paneldebatt, där dels kommunens ungdomsombud satt med, En rektor som vänt en botten skola till toppen, och en annan herre jag inte har en aning om vem det var. Här skulle det tydligen diskuteras hur man ska se på barn...naiva eller kompetenta? Står lagen för långt bort från verkligheten? Det framkom en massa konstiga saker, det pratades om mobiler, märken på kläder hur viktigt materiella saker är. Ungdomsombuden berättade historier om sina kusiner och menade att barn vill ha uppmärksamhet. Rektorn pratade om att han gav en födelsedagspresent till alla elever som skötte sig. Publiken räckte upp handen och undrade om skoluniform skulle kunna lösa problemen? om man förbjöd mobiler då?

Själv satt jag bara och kokade. Här satt socialtjänstarbetare, fritidsledare, lärare etc. Och inte en enda av dem, påpekade att man kanske skulle ha en dialog med barnen själva? Kanske de har något att säga. Kan protester i skolan bero på att vuxna sällan lyssnar?! Till slut påpekade jag själv för dem att det var konstigt att vi satt där och diskuterade huruvida barn är kompetenta eller ej. När många barn/unga inte ens har en aning om att barnkonventionen finns och vi sällan ger dem information om vad som berör dem. Då blev det helt tyst i salen och sedan räckte en upp handen och sa; "Men jag tänkte på en sak med skoluniform..."

Ska dessa människor möta barn? Suck...

Back again

Oj, det var ett tag sedan jag skrev något på denna blogg. Vet inte riktigt vad jag ska skylla på, men plugg, arbetslöshet och lathet kan ju vara några anledningar. Bara för att slänga ut en tanke, innan bloggen är tänkt att komma igång igen, så har jag funderat över detta citat:

"When we're are unemployed, we're called lazy; when the whites are unemployed it´s called a depression" Jesse Jackson 1941-

Jag kan känna igen mig i detta citat fast på ett helt annat sätt. Det får mig at minnas Debatt i SVT där de diskuterade ungdomars arbetslöshet och Bert Karlsson skyllde på att ungdomar var lata. Det låter som, att när unga är arbetslösa så är de lata, men är medelålders män arbetslösa, så kallas det ekonomisk kris/låg utbildning eller ibland åldersdiskriminering.

Det finns en dubbelhet när det gäller unga och arbete. Å ena sidan gnäller folk på att det är unga som tar de äldres arbete, just för att de ses kunna ge ett nytt, modernt, perspektiv. Å ena sidan vill många inte anställa unga för att de inte har tillräckligt med arbetslivserfarenhet. Frågan är, kan man tala om en åldersdiskriminering när vi talar om unga som söker arbete?

Vad är det som är normalt?

Jag slutar aldrig förundras över hur vi låter oss styras av olika normer och stereotyper vi har på omvärlden. Normer är de oskrivna regler som vi skapar och sedan går efter utan att tänka på varför. Exemplevis: att ta av sig skorna inomhus, eller att man inte tittar på varandra när man står i en hiss.

"Tankefigurer, schabloner och stereotyper är ungefär samma sak. De styr vårt tänkande så att vi upplever att de bekräftas trots att verkligheten är betydligt mer nyanserad och mångsidig eller kanske till och med inte alls överensstämmer med den stereotypa bilden" (Maria Hedlin, 2006, jämställdhet)

Stereotyper skapar vi ofta kring de människor vi tänker på. (ex: alla vet ju att norrlänningar, pratar segt, snusar och åker skoter. Eller att blonda tjejer med silikon är korkade ;) ) När normer och stereotyper bryts kan det bli mycket konstigt eller så bara ignorerar vi det.

Exempelvis; har en idrottslärare en uppfattning om att tjejers självförtroende måste stärkas för att våga spela fotboll, kanske han missar att det är ett antal tjejer i klassen som är jättebra på fotboll. Eller så kan det bli pinsamt när du automatiskt frågar en homosexuell killkompis om smakråd till inredningen och du får till svar "Tror du att alla bögar är bra på inredning?!"

Så nästa gång du känner i kroppen att något känns fel, innan du påpekar att andra människor inte är riktigt kloka, fundera först över vad det är för fördomar, stereotyper och normer som du har? För vem kan säga vad som är normalt egentligen?

Generationskrock?

Idag fick jag vara med om ett fenomen som verkligen fick igång mina tankar kring, beteende och sociala regler.

Jag och en vän cyklade genom stan i sakta mak. Efter ett övergångställe gick det en hel del människor på gatan och jag stannade upp och balanserande på min cykel framför ett par som jag väntade på skulle gå förbi. Plötsligt stannade kvinnan och stirrade på mig och sa "Stig av cykeln, det är faktiskt gångbana här!" med en mycket irriterad ton. Jag blev lite smått överraskad och började försöka cykla förbi dem.

Till min förvåning så började mannen i paret att backa och steg bakåt och siktade mot min cykel. Som om han ville visa att, Här minsann vill jag gå och du kommer cykla på mig. Det slutade med att jag bara flinade och skakade på huvudet och cyklade vidare. Hur kan man tolka denna situation?

Jag skulle kunna tolka detta som en typisk situation där olika generationer kolliderar. Där den äldre känner ett ansvar att uppfostra de bångstyriga ungdomarna som inte kan cykla ordentligt. Alltså ett ytterligare tecken på den hegenomiska maktens kontroll över de sociala reglerna, eller vuxnas syn på trafikvettet med andra ord.

Men jag kan också se detta som en situation där kommunikationen brister mellan några människor. Det kan mycket väl vara så att kvinnan var rädd att jag faktiskt skulle köra på henne och hennes man, de kunde ju inte veta att jag sett dem, stannat och väntat på dem.

Vi är ju inte särskilt bra på att uttrycka våra känslor, utan faller lättare på att ställa krav. Hon gav en befallning, som snarare skapade ett motstånd hos mig. Mannen försökte sätta dit mig med hjälp av en kroppslig demonstration vilket skapade en frustration hos mig istället.

Kvinnans avsikt blev inte uppfylld, jag hoppade inte av cykeln och kommer kanske inte göra det i framtiden heller, möjligtvis kommer jag hoppa av cykeln nästa gång jag ser henne. ;)

Hur hade man kunnat lösa denna situation på ett bättre sätt? Hur hade man kunnat få mig som cyklande yngling att hoppa av cykeln, utan våld? har du förslag?

Ojjdå....

Här var det längesedan jag skrev ser jag. Ibland blir det ju bara så, har haft fullt upp med mina kurser de senaste veckorna, men jag hoppas att det snart ska lugna ned sig så att jag kan skriva lite mer klurigheter här.

Har ni något förslag på vad ni själva tycker är kul att diskutera eller filosofera kring, så får ni gärna tipsa!

Mvh Linnéa

Spola!

Nu kommer en sånhär typisk blogg-fundering. Varför spolar inte visst folk på offentlig toalett?

Varför jag undrar är för att jag vid två tillfällen under samma dag gick på en offentlig toalett och båda gångerna hade någon glömt att spola. Äckligt! Detta var på ett universitet, så hur kan pigga, unga studenter vara så glömsk?

Hade det varit på ålderdomshem hade jag förstått. Där finns det många faktorer som påverkar, inte bara dåligt minne, utan också för att äldre generationer har det sparsamma i sig. Man ska spara på allt, särskilt vattnet i toaletten. :)

Men på Universitet finns det väl inga sådana faktorer? Vad tror ni, är studenter glömska? Eller är det bara så att man "skiter" i det ;) haha

Jag bara undrar...

Ledarskap!

Hittade ett bra citat när jag läste om interkulturellt ledarskap:

"Ingen är född att hata en annan person bara på grund av hans hudfärg, eller hans bakgrund eller religion. Människor får lära sig att hata och om de kan lära sig att hata, kan de också lära sig att älska, för kärlek faller sig mer naturligt för människohjärtat än hat." / Nelson Mandela (Den långa vägen till frihet, 1994) (s.53 Lahdenperä, 2008)

Jag tycker det är en fin tanke, som pekar på det jag också tror, att vi lär oss handla, hantera och tänka kring saker. Det mesta är socialt konstruerat, enligt min mening. Men det gör det också möjligt att ha ett hopp om att saker faktiskt kan förändras till det bättre.

Är du oattraktiv är du körd?

"The society does not value unattractiveness. ... Atractive people are precived by others as more sociable, more outgoing, more likable, more intelligent, and happier" /Richmond & McCroskey(2000)


Detta citat mötte jag häromdagen när jag läste om skillnader i män och kvinnors kommunikation. I stort sett säger citatet att de människor som vi ser som attraktiva ser vi också som mer trovärdiga och lyckade människor. Författarna i boken beskriver en forskning som gjorts på just hur vi ser på människor som är attraktiva. Även om skönhet finns i betraktarens öga, så är det ändå ett intressant resultat.

Forskningen visade att både män och kvinnor påverkas negativt om andra ser dem som oattraktiva, men kvinnor blir ännu mer hindrad av att vara oattraktiv än män. Dessutom får kvinnor inte vara för attraktiva, för då ses de som sexobjekt snarare än en trovärdig människa.

Därmed menar författarna att kvinnor har ett konstant icke verbalt dilemma av vad hon ska ha på sig, se ut och vad hennes utseende sänder för signaler. Är det då så konstigt att kvinnor spenderar timtals i skönhetsbehandlingar och är näst intill besatt av kläder? nä tror inte det! :D

I vilket fall så är det ju alltid bra att göra ett bra första intryck, särskilt viktigt för kvinnor tydligen ;) Här är lite tips som författarna ger:

- Dress for the occasion (Klä dig efter vad det är för tillfälle, är det finkläder så är det, är det ledig klädsel så bär då lediga kläder)

- Klä dig efter vad som förväntas av ditt kön. (Alltså är det ex. finklädsel och en kvinna kommer i frack och inte balklänning, så gör hon inget bra intryck. För att bli sedd som trovärdig och social medmänniska, måste man bära de kulturellt accepterade kläderna för sin könsroll.)

Såklart kan man ju ta detta med en nypa salt ;)

Ondska?

Idag fick jag en klurig fråga av min mammas morbror: "Vad kommer egentligen ondskan från i världen?" Som jag förstår det, alltså vad grundar sig ondskan i?

Detta var så klurigt att jag fick ta min sambo till hjälp som förnärvarande läser till Lärare i Filosofi. Han gav som förslag att Descartes har en viss syn på detta med ondska.

Descartes menar att vara en människa, innebär det fria valet. Därmed är Ondskan ett nödvändigt ont utav den fria viljan. Tar vi bort ondskan så tar vi också bort vår frihet till våra egna val. (Nordin, filosofins historia)

Detta var ett sätt man kan se på ondskan. Jag hoppas att jag förstått det rätt. Har du någon annan synvinkel på vad ondskan egentligen kommer ifrån?

Fundering

För att visa, att man inte alls blev rädd när man hoppade till, kan man hoppa upp och ner ett par tre gånger liksom för att motionera sig.
Nalle Puh - A.A. Milne

Hittade här ett citat av nalle Puh, som faktiskt beskriver hur man kan rädda ansiktet, som jag skrivit om i tidigare inlägg. Lite småkul tyckte jag.

Bilden på min katt har jag lagt upp för att det just idag skulle kännas ganska skönt att kunna krypa upp i en påse och bara ligga där inne och mysa. Men så blir det inte idag, jag har en massa annat jag behöver göra. Eller rättare sagt, jag väljer att göra annat idag. hehe, jag har läst i en bok att man bör undvika negativa ord, som Måste, ska, borde och istället använda vill, väljer etc. Det funkar faktiskt ganska bra. Att säga; "Jag väljer att tvätta tvätten idag" gör att det känns lättare att börja tvätta, än att säga "Jag måste tvätta idag". Tänk vad ord kan betyda mycket!

Svar till Anonym

Vad säger beteendevetenskaperna om dessa beteenden:
1.Vuxenvärldens förhållande till den dömde och hans offer före tv-reportaget inkl på internet.
2.Vuxenvärldens reaktion efter tv-reportaget inkl i kommentarer på internet. t.ex. på svt.se
3.Varför slår reaktionerna om så hastigt? Är det för att rädda ansiktet?
/Grymt sa geronten
1. Vuxenvärldens förhållande till den dömde och hans offer innan tv-repportaget kan förklaras på många olika sätt. Ett sätt man kan se på det är genom vad feministiska forskare har identifierat som avvikelseperspektiv. I dagens samhälle tenderar vi se på våld och sexuellt våld som något ovanligt, därmed ses förövarna ofta som psykiskt sjuka, alkoholiserade, offer för en hemsk uppväxt miljö... helt enkelt annorlunda mot för oss andra "Normala".

När vi sedan stöter på ett fall då det inte är en våldtäktsman som lurar i en buske. Så har vi svårt att förstå hur en snygg, charmig kille kan göra något sådant. Vems fel är det då? Enklast är att skylla på kvinnan, som vi har en föreställning om som antingen oskyldig fin och omtänksam tjej…eller sensuell, äventyrlig och ful hora. Det kan verka konstigt att man skyller på tjejen som blivit utsatt. Men det är något vi lärt oss av media och samhällets lagar sedan länge. Tjejer måste passa sig för att klä sig utmanande, gå på mörka ställen och gudförbjuden om tjejen gillar att ha sex, för då kan hon ju faktiskt ha antytt att hon vill. I och med att mäns våld mot kvinnor förnekas och minimeras i politik och samhälle, är det flickorna som får ta smällen. Det blir enklare att skylla på en dum hora att ljuga, än att se ens bästa snälla kompis som en våldtäktsman.

2.Vuxenvärldens reaktion efter tv-reportaget inkl i kommentarer på internet. t.ex. på svt.se
Det är inte lätt att inse att man trott fel. Det är inte många människor som erkänner när de har haft fel heller. Några teorier om reaktionerna efteråt har jag lite svårt att hitta. Men personligen så ser jag hur media tenderar att glömma bort, smutskastningen på internet och bland de vuxna i samhället. Fokuserar istället på skolan då media tycker det är enklare att göra konflikter till så få parter som möjligt och så tydligt onda och goda. Nu kan de glorifiera offret och smutskastar de som inte gjorde något. Just för att få våra föreställningar att passa in igen. Men de har lämnat ute pojken som var förövaren, han passar inte in. Fortfarande är han ingen äcklig man som hoppar på tjejer bakom buskar. Därför blir han istället osynlig. Jag ser en reaktion på att ens föreställningar på sin omvärld inte stämmer och då måste man hitta någon annan att skylla på.

3 Varför slår reaktionerna om så hastigt? Är det för att rädda ansiktet?

Ja, visst skulle man kunna se det som att många försöker rädda ansiktet. Men jag tror mer att det handlar om att omdefiniera sina fördomar och medias granskning får ju saker att verka extra konstigt. Samtidigt kan man också se det ur begreppet groupthink som innebär att man inom en grupp, kan tro sig vara så bra att de till slut inte reflekterar över sina handlingar och därmed, kan mycket konstiga saker gå igenom. Tex skolans ledning hade nog en stark uppfattning om att det inte förekom mobbning på deras fina skola. Därför såg de inte heller när de skedde. Ryktesspridningen och smutskastningen på internet vill jag personligen förklara som människors tendens att inte reflektera och ifrågasätta rykten, samt att på internet tro att man kan säga vad som helst och en oförmåga att inse att allt på internet (allra helst facebook) inte är sant!

Vill bara påpeka att detta är mitt personliga perspektiv och representerar inte andra beteendevetare då de har andra perspektiv beroende på inrikting i utbildning. Men hoppas jag gav ett någorlunda intressant svar :)

Liten tanke bara...

"Om en person du talar med inte tycks lyssna, var tålmodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat" - Nalle Puh

En viktig sak som jag försöker tänka på så mycket som möjligt är att så sällan som möjligt lyssna halvhjärtat. Jag vet själv hur tråkigt det kan kännas när man bara vill prata lite, säga något och personen man pratar med nickar håller med och helt plötsligt inser man att personen inte lyssnar särskilt noga, utan kollar på klockan, eller skriver något på datorn samtidigt.

Det blev faktiskt en tankeställare en kursdag då vi fick göra en övning där vi försökte prata med två samtidigt och en övning då vi skulle få den andra att göra något den inte vill. Det blir inte bra för någon när man är artig och låtsas lyssna, eller säger ja till något vi inte vill. Personen märker om man inte vill, eller inte har tid och lyssna, dock relaterar man ofta det till sig själv och tror att det man vill säga inte är viktigt för den andra personen.

Så nästa gång någon vill prata med dig och du känner att du har hundra saker i skallen. Be om att få återkomma, eller säg bara "vänta lite..." medan du avslutar det du håller på med och kan ägna hela din uppmärksamhet på vad personen vill berätta. Det är en av de finaste saker man kan göra tycker jag :)

Om du vågar, kan du även säga "Nej, tack jag vill inte det just nu." Nästa gång någon ber dig om något du inte vill göra. Varar inte ärlighet längst? ;)

Flickan och skulden

På facebook såg jag att Emelie sett uppdrag granskning och tyckte det var hemskt. Jag blev nyfiken att se vad det var och nu efter att ha tittat på avsnittet så kan jag hålla med. Det handlar om ett väldigt känsligt ämne, nämligen våldtäkt, och detta är ett ämne som engagerar mig starkt.

Här är länken till uppdrag granskning programmet som heter den andra våldtäkten:
http://svtplay.se/v/1939668/uppdrag_granskning/del_9_av_22

I avsnittet så har man granskat vad som egentligen händer med offret efter en våldtäkt. I detta fall så menar de att hon utsätts egentligen för en andra våldtäkt. Fallet handlar om en flicka som blir våldtagen på en toalett. Pojken blir dömd i både tingsrätt, Hovrätt och får dessutom besöksförbud mot flickan och får flytta till en annan skola. Trots allt detta vägrar omgivningen tro på flickan, hon kallas för hora och många andra hemska saker. Pojkens kompisar har strejk för att få tillbaka honom i skolan. På facebook startas en grupp för att stödja pojken som ses som oskyldig och det haglar hemska kommentarer om flickan. Inte ens när pojken våldtar en till flicka, vägrar omgivningen av både vuxna och unga inse att den snygga, snälla, charmiga killen och kompisen, faktiskt är en våltäktsman.

Att det blir såhär förvånar mig inte, då jag har läst en bok som heter Flickan och skulden och är skriven av Katarina Wennstam, som också pratar i slutet av avsnittet. I boken så påvisar hon genom många fall som gått till domstol, där allt helt plötsligt handlar om flickan. Vad hon har på sig, hur mycket hon har druckigt, har hon varit sexuellt aktiv?, tycker hon om att ha sex? Ja listan kan bli lång och inget liknande går att finna om pojkarna eller männen.

Varför är det såhär då? Ja det finns många teorier om detta, men i stort skulle en förklaring vara att folket inte har hängt med i lagförändringarna. Det var inte så länge sedan som mannen i ett äktenskap faktiskt fick våldta sin fru. Men detta ändrades, i ett steg, men då gällde det för kvinnan att visa att hon var en ärbar kvinna, som gjort allt hon kunnat för att vara väl mot mannen. Denna syn på kvinnan har sedan hängt med även när lagen ändrats ytterligare. Som jag förstår det så kan man se det som att detta hänger kvar, är flickan/kvinnan oskyldig, snäll, är ordningsam och inte haft sex, så är det mycket lättare att tro henne. Motför en tjej som är mer arg än ledsen när hon berättar, eller har haft sex förrut, har ett rykte om sig att vara hora, var full...för är man en hora får man skylla sig själv?

Ja som ni ser så känner jag väldigt starkt för detta ämne. Det som gör mig argast är att vi tjejer vägrar tro vår vänninna när hon berättar något sådant hemskt. Hur kan man ta killens parti så snabbt? Nä, jag tycker att man ska stödja kvinnan/flickan/tjejen tills motsatsen bevisas. Med tanke på att det är så få anmälningar som går till domstol, och så få där killen överhuvudtaget döms. Så tror jag att de tjejer som skulle få för sig att ljuga, försvinner i processen. Det är hemskt konstigt att vi förutsätter att så många våldtäktsoffer ljuger, vi gör ju inte detsamma när någon blir rånad?

Nu ska jag skriva hemtenta :)

Rädda ansiktet!

Sitter och surfar runt lite på youtube och kollar på roliga klipp. Där hittade jag ett roligt klipp med Johan Glans, som är en utav mina favorit komiker. Dels för att han ofta brukar skoja om konstiga beteenden vi har.

I detta klipp ungefär 2 minuter in i filmen, så talar han om hur vi gör när vi gör bort oss. Och hur konstigt det kan bli när man försöker dölja att man gjort bort sig.


När vi försöker dölja att vi gjort bort oss, så kallar Erving Goffman detta för Face, och Facework, alltså vi räddar ansiktet. Många vill inte framstå som klumpig, dum eller på något annat sätt framstå negativt i andras ögon. Därför försöker vi rädda ansiktet, det som vi ses som mest heligt, när vi gör bort oss.

Kolla till exempel lite extra när du ser någon snubbla till på sig själv. Då märker du att många går tillbaka dit de snubblade, trampar lite på stället, undersöker och går därifrån. Detta är ett sätt att påpeka för de som "kan ha sett" att "jag är inte klumpig och snubblar på mig själv, det måste vara något fel på trottoaren"

Precis som Johan Glans beskriver personer som missar pendeltåget.

Kan du komma på exempel då vi försöker dölja att vi gjort bort oss?

Riktigt förbannad!

"Vem som helst kan bli arg - det är lätt. Men att bli arg på rätt person och lagom mycket, vid rätt tillfälle, av rätt anledning och på rätt sätt - det är inte lätt" /Aristoles (Hilmarsson,H, 2010:52)

Jag tycker detta citat är mycket talande för hur det egentligen kan bli när man blir arg på något eller någon. Ta till exempel igår, då jag plötsligt blev arg på Niklas då han ironiskt frågade om vi skulle börja lägga matkassepengarna på byrån istället för skåpet där vi brukar ha dom. (Jag har en vana, att lägga saker där de inte bör vara ;) )

Jag blev arg, för jag tyckte kommentaren var jättetaskig, men jag sa inget. Efter en bra stund då vi skulle till att äta middag, så märkte Niklas att jag var arg och frågade, "är du arg?!"
"Ja", sa jag kort, men förklarade sen varför. Niklas blev förvånad och sa, "JAHAAA?!, så det var så länge sen som du blev arg, jag trodde jag hade gjort något nu. Men jag skojjade ju bara då, förstod inte du det?"

Tänk om jag bara hade sagt på en gång när Niklas sa sin kommentar :"Nu känner jag mig arg, när du sa så där, för det känns som du försöker få mig att låta dum. Är det så?"
Då hade Niklas kunnat förklara att det var ett skämt och jag hade inte behövt gått och vara arg för ingenting i en timme. Varför är det så svårt att vara arg? :)

Händer samma sak för dig någon gång? Eller är du bra och säger till när du blir arg?

Varför blogga?

Analyserade just en artikel om Foki och varför tjejer regerar bloggar, till en uppgift på kursen ungdomskulturer.
(http://www.aftonbladet.se/wendela/article6047403.ab)

Frågan jag ställer mig är: Varför bloggar man egentligen?

Enligt Simon Lindgren i artikeln, så kan ungas dragning till bloggandet förklaras med identitetskapande. Man får bekräftelse genom kommentarer och länkar till sin blogg. Man kan också se det som ett forum där man får skapa sin egen berättelse om sig själv, antingen fiktiv eller verklig.

Varför bloggar du? Eller varför bloggar inte du?

Härskartekniker?

Vad är en Beteendevetare?

Det kan vara en fördel att ha lite koll på vad egentligen en beteendevetare är och gör, när man ska läsa denna blogg. Det svåra är att förklara det, då den beteendevetenskapliga utbildningen är så bred och detta gör att beteendevetare finns lite varstans.

Men i huvudsak handlar det om en samlad beteckning för de vetenskaper som iakttar och studerar människans (ibland djurens) beteenden från olika perspektiv. En beteendevetare är en person som har minst 3 examina med beteendevetenskapliga huvudämnen. (Dessa är pedagogik, psykologi och sociologi) Och som ofta leder fram till en fil. kand eller magister examen med ett av dessa ämnen som huvudämne. (Källa Wikipedia.se)

För min del är det pedagogik som jag har som huvudämne. Alltså läran om lärandet, lite förenklat sagt.

Därefter kan en beteendevetare inrikta sig på vad helst som intresserar personen. Vanligast är att man jobbar som exempelvis personalansvarig eller på behandlingshem av olika slag, socialsekreterare och på många andra ställen.

Själv har jag inriktat mig på kommunikation och ungdom. Jag hoppas därmed att jag i framtiden får jobba med ungdomar i någon form inom, skola, fritidsgård eller annan organisation.

Fler exempel på beteendevetare kommer att dyka upp på bloggen längre fram.
Mvh Linnea

Vad är nu detta?

Detta är mitt försök att få till en blogg som är lite annorlunda än alla andras bloggar. Jag vill delge en beteendevetenskapligt perspektiv på min omvärld. Här kommer jag skriva inlägg om allt möjligt som jag tycker passar sig till ämnet. Det kan vara allt från mina tankar och funderingar till roliga klipp, citat, enkla analyser av politiker och förhoppningsvis några sociala experiment!

Hoppas ni tycker det blir spännande, för det tycker jag! :)

Vänliga hälsningar Linnéa