Fundering

För att visa, att man inte alls blev rädd när man hoppade till, kan man hoppa upp och ner ett par tre gånger liksom för att motionera sig.
Nalle Puh - A.A. Milne

Hittade här ett citat av nalle Puh, som faktiskt beskriver hur man kan rädda ansiktet, som jag skrivit om i tidigare inlägg. Lite småkul tyckte jag.

Bilden på min katt har jag lagt upp för att det just idag skulle kännas ganska skönt att kunna krypa upp i en påse och bara ligga där inne och mysa. Men så blir det inte idag, jag har en massa annat jag behöver göra. Eller rättare sagt, jag väljer att göra annat idag. hehe, jag har läst i en bok att man bör undvika negativa ord, som Måste, ska, borde och istället använda vill, väljer etc. Det funkar faktiskt ganska bra. Att säga; "Jag väljer att tvätta tvätten idag" gör att det känns lättare att börja tvätta, än att säga "Jag måste tvätta idag". Tänk vad ord kan betyda mycket!

Svar till Anonym

Vad säger beteendevetenskaperna om dessa beteenden:
1.Vuxenvärldens förhållande till den dömde och hans offer före tv-reportaget inkl på internet.
2.Vuxenvärldens reaktion efter tv-reportaget inkl i kommentarer på internet. t.ex. på svt.se
3.Varför slår reaktionerna om så hastigt? Är det för att rädda ansiktet?
/Grymt sa geronten
1. Vuxenvärldens förhållande till den dömde och hans offer innan tv-repportaget kan förklaras på många olika sätt. Ett sätt man kan se på det är genom vad feministiska forskare har identifierat som avvikelseperspektiv. I dagens samhälle tenderar vi se på våld och sexuellt våld som något ovanligt, därmed ses förövarna ofta som psykiskt sjuka, alkoholiserade, offer för en hemsk uppväxt miljö... helt enkelt annorlunda mot för oss andra "Normala".

När vi sedan stöter på ett fall då det inte är en våldtäktsman som lurar i en buske. Så har vi svårt att förstå hur en snygg, charmig kille kan göra något sådant. Vems fel är det då? Enklast är att skylla på kvinnan, som vi har en föreställning om som antingen oskyldig fin och omtänksam tjej…eller sensuell, äventyrlig och ful hora. Det kan verka konstigt att man skyller på tjejen som blivit utsatt. Men det är något vi lärt oss av media och samhällets lagar sedan länge. Tjejer måste passa sig för att klä sig utmanande, gå på mörka ställen och gudförbjuden om tjejen gillar att ha sex, för då kan hon ju faktiskt ha antytt att hon vill. I och med att mäns våld mot kvinnor förnekas och minimeras i politik och samhälle, är det flickorna som får ta smällen. Det blir enklare att skylla på en dum hora att ljuga, än att se ens bästa snälla kompis som en våldtäktsman.

2.Vuxenvärldens reaktion efter tv-reportaget inkl i kommentarer på internet. t.ex. på svt.se
Det är inte lätt att inse att man trott fel. Det är inte många människor som erkänner när de har haft fel heller. Några teorier om reaktionerna efteråt har jag lite svårt att hitta. Men personligen så ser jag hur media tenderar att glömma bort, smutskastningen på internet och bland de vuxna i samhället. Fokuserar istället på skolan då media tycker det är enklare att göra konflikter till så få parter som möjligt och så tydligt onda och goda. Nu kan de glorifiera offret och smutskastar de som inte gjorde något. Just för att få våra föreställningar att passa in igen. Men de har lämnat ute pojken som var förövaren, han passar inte in. Fortfarande är han ingen äcklig man som hoppar på tjejer bakom buskar. Därför blir han istället osynlig. Jag ser en reaktion på att ens föreställningar på sin omvärld inte stämmer och då måste man hitta någon annan att skylla på.

3 Varför slår reaktionerna om så hastigt? Är det för att rädda ansiktet?

Ja, visst skulle man kunna se det som att många försöker rädda ansiktet. Men jag tror mer att det handlar om att omdefiniera sina fördomar och medias granskning får ju saker att verka extra konstigt. Samtidigt kan man också se det ur begreppet groupthink som innebär att man inom en grupp, kan tro sig vara så bra att de till slut inte reflekterar över sina handlingar och därmed, kan mycket konstiga saker gå igenom. Tex skolans ledning hade nog en stark uppfattning om att det inte förekom mobbning på deras fina skola. Därför såg de inte heller när de skedde. Ryktesspridningen och smutskastningen på internet vill jag personligen förklara som människors tendens att inte reflektera och ifrågasätta rykten, samt att på internet tro att man kan säga vad som helst och en oförmåga att inse att allt på internet (allra helst facebook) inte är sant!

Vill bara påpeka att detta är mitt personliga perspektiv och representerar inte andra beteendevetare då de har andra perspektiv beroende på inrikting i utbildning. Men hoppas jag gav ett någorlunda intressant svar :)

Liten tanke bara...

"Om en person du talar med inte tycks lyssna, var tålmodig. Det kan helt enkelt vara så att han har lite ludd i ena örat" - Nalle Puh

En viktig sak som jag försöker tänka på så mycket som möjligt är att så sällan som möjligt lyssna halvhjärtat. Jag vet själv hur tråkigt det kan kännas när man bara vill prata lite, säga något och personen man pratar med nickar håller med och helt plötsligt inser man att personen inte lyssnar särskilt noga, utan kollar på klockan, eller skriver något på datorn samtidigt.

Det blev faktiskt en tankeställare en kursdag då vi fick göra en övning där vi försökte prata med två samtidigt och en övning då vi skulle få den andra att göra något den inte vill. Det blir inte bra för någon när man är artig och låtsas lyssna, eller säger ja till något vi inte vill. Personen märker om man inte vill, eller inte har tid och lyssna, dock relaterar man ofta det till sig själv och tror att det man vill säga inte är viktigt för den andra personen.

Så nästa gång någon vill prata med dig och du känner att du har hundra saker i skallen. Be om att få återkomma, eller säg bara "vänta lite..." medan du avslutar det du håller på med och kan ägna hela din uppmärksamhet på vad personen vill berätta. Det är en av de finaste saker man kan göra tycker jag :)

Om du vågar, kan du även säga "Nej, tack jag vill inte det just nu." Nästa gång någon ber dig om något du inte vill göra. Varar inte ärlighet längst? ;)

Flickan och skulden

På facebook såg jag att Emelie sett uppdrag granskning och tyckte det var hemskt. Jag blev nyfiken att se vad det var och nu efter att ha tittat på avsnittet så kan jag hålla med. Det handlar om ett väldigt känsligt ämne, nämligen våldtäkt, och detta är ett ämne som engagerar mig starkt.

Här är länken till uppdrag granskning programmet som heter den andra våldtäkten:
http://svtplay.se/v/1939668/uppdrag_granskning/del_9_av_22

I avsnittet så har man granskat vad som egentligen händer med offret efter en våldtäkt. I detta fall så menar de att hon utsätts egentligen för en andra våldtäkt. Fallet handlar om en flicka som blir våldtagen på en toalett. Pojken blir dömd i både tingsrätt, Hovrätt och får dessutom besöksförbud mot flickan och får flytta till en annan skola. Trots allt detta vägrar omgivningen tro på flickan, hon kallas för hora och många andra hemska saker. Pojkens kompisar har strejk för att få tillbaka honom i skolan. På facebook startas en grupp för att stödja pojken som ses som oskyldig och det haglar hemska kommentarer om flickan. Inte ens när pojken våldtar en till flicka, vägrar omgivningen av både vuxna och unga inse att den snygga, snälla, charmiga killen och kompisen, faktiskt är en våltäktsman.

Att det blir såhär förvånar mig inte, då jag har läst en bok som heter Flickan och skulden och är skriven av Katarina Wennstam, som också pratar i slutet av avsnittet. I boken så påvisar hon genom många fall som gått till domstol, där allt helt plötsligt handlar om flickan. Vad hon har på sig, hur mycket hon har druckigt, har hon varit sexuellt aktiv?, tycker hon om att ha sex? Ja listan kan bli lång och inget liknande går att finna om pojkarna eller männen.

Varför är det såhär då? Ja det finns många teorier om detta, men i stort skulle en förklaring vara att folket inte har hängt med i lagförändringarna. Det var inte så länge sedan som mannen i ett äktenskap faktiskt fick våldta sin fru. Men detta ändrades, i ett steg, men då gällde det för kvinnan att visa att hon var en ärbar kvinna, som gjort allt hon kunnat för att vara väl mot mannen. Denna syn på kvinnan har sedan hängt med även när lagen ändrats ytterligare. Som jag förstår det så kan man se det som att detta hänger kvar, är flickan/kvinnan oskyldig, snäll, är ordningsam och inte haft sex, så är det mycket lättare att tro henne. Motför en tjej som är mer arg än ledsen när hon berättar, eller har haft sex förrut, har ett rykte om sig att vara hora, var full...för är man en hora får man skylla sig själv?

Ja som ni ser så känner jag väldigt starkt för detta ämne. Det som gör mig argast är att vi tjejer vägrar tro vår vänninna när hon berättar något sådant hemskt. Hur kan man ta killens parti så snabbt? Nä, jag tycker att man ska stödja kvinnan/flickan/tjejen tills motsatsen bevisas. Med tanke på att det är så få anmälningar som går till domstol, och så få där killen överhuvudtaget döms. Så tror jag att de tjejer som skulle få för sig att ljuga, försvinner i processen. Det är hemskt konstigt att vi förutsätter att så många våldtäktsoffer ljuger, vi gör ju inte detsamma när någon blir rånad?

Nu ska jag skriva hemtenta :)

Rädda ansiktet!

Sitter och surfar runt lite på youtube och kollar på roliga klipp. Där hittade jag ett roligt klipp med Johan Glans, som är en utav mina favorit komiker. Dels för att han ofta brukar skoja om konstiga beteenden vi har.

I detta klipp ungefär 2 minuter in i filmen, så talar han om hur vi gör när vi gör bort oss. Och hur konstigt det kan bli när man försöker dölja att man gjort bort sig.


När vi försöker dölja att vi gjort bort oss, så kallar Erving Goffman detta för Face, och Facework, alltså vi räddar ansiktet. Många vill inte framstå som klumpig, dum eller på något annat sätt framstå negativt i andras ögon. Därför försöker vi rädda ansiktet, det som vi ses som mest heligt, när vi gör bort oss.

Kolla till exempel lite extra när du ser någon snubbla till på sig själv. Då märker du att många går tillbaka dit de snubblade, trampar lite på stället, undersöker och går därifrån. Detta är ett sätt att påpeka för de som "kan ha sett" att "jag är inte klumpig och snubblar på mig själv, det måste vara något fel på trottoaren"

Precis som Johan Glans beskriver personer som missar pendeltåget.

Kan du komma på exempel då vi försöker dölja att vi gjort bort oss?

Riktigt förbannad!

"Vem som helst kan bli arg - det är lätt. Men att bli arg på rätt person och lagom mycket, vid rätt tillfälle, av rätt anledning och på rätt sätt - det är inte lätt" /Aristoles (Hilmarsson,H, 2010:52)

Jag tycker detta citat är mycket talande för hur det egentligen kan bli när man blir arg på något eller någon. Ta till exempel igår, då jag plötsligt blev arg på Niklas då han ironiskt frågade om vi skulle börja lägga matkassepengarna på byrån istället för skåpet där vi brukar ha dom. (Jag har en vana, att lägga saker där de inte bör vara ;) )

Jag blev arg, för jag tyckte kommentaren var jättetaskig, men jag sa inget. Efter en bra stund då vi skulle till att äta middag, så märkte Niklas att jag var arg och frågade, "är du arg?!"
"Ja", sa jag kort, men förklarade sen varför. Niklas blev förvånad och sa, "JAHAAA?!, så det var så länge sen som du blev arg, jag trodde jag hade gjort något nu. Men jag skojjade ju bara då, förstod inte du det?"

Tänk om jag bara hade sagt på en gång när Niklas sa sin kommentar :"Nu känner jag mig arg, när du sa så där, för det känns som du försöker få mig att låta dum. Är det så?"
Då hade Niklas kunnat förklara att det var ett skämt och jag hade inte behövt gått och vara arg för ingenting i en timme. Varför är det så svårt att vara arg? :)

Händer samma sak för dig någon gång? Eller är du bra och säger till när du blir arg?

Varför blogga?

Analyserade just en artikel om Foki och varför tjejer regerar bloggar, till en uppgift på kursen ungdomskulturer.
(http://www.aftonbladet.se/wendela/article6047403.ab)

Frågan jag ställer mig är: Varför bloggar man egentligen?

Enligt Simon Lindgren i artikeln, så kan ungas dragning till bloggandet förklaras med identitetskapande. Man får bekräftelse genom kommentarer och länkar till sin blogg. Man kan också se det som ett forum där man får skapa sin egen berättelse om sig själv, antingen fiktiv eller verklig.

Varför bloggar du? Eller varför bloggar inte du?

Härskartekniker?

Vad är en Beteendevetare?

Det kan vara en fördel att ha lite koll på vad egentligen en beteendevetare är och gör, när man ska läsa denna blogg. Det svåra är att förklara det, då den beteendevetenskapliga utbildningen är så bred och detta gör att beteendevetare finns lite varstans.

Men i huvudsak handlar det om en samlad beteckning för de vetenskaper som iakttar och studerar människans (ibland djurens) beteenden från olika perspektiv. En beteendevetare är en person som har minst 3 examina med beteendevetenskapliga huvudämnen. (Dessa är pedagogik, psykologi och sociologi) Och som ofta leder fram till en fil. kand eller magister examen med ett av dessa ämnen som huvudämne. (Källa Wikipedia.se)

För min del är det pedagogik som jag har som huvudämne. Alltså läran om lärandet, lite förenklat sagt.

Därefter kan en beteendevetare inrikta sig på vad helst som intresserar personen. Vanligast är att man jobbar som exempelvis personalansvarig eller på behandlingshem av olika slag, socialsekreterare och på många andra ställen.

Själv har jag inriktat mig på kommunikation och ungdom. Jag hoppas därmed att jag i framtiden får jobba med ungdomar i någon form inom, skola, fritidsgård eller annan organisation.

Fler exempel på beteendevetare kommer att dyka upp på bloggen längre fram.
Mvh Linnea

Vad är nu detta?

Detta är mitt försök att få till en blogg som är lite annorlunda än alla andras bloggar. Jag vill delge en beteendevetenskapligt perspektiv på min omvärld. Här kommer jag skriva inlägg om allt möjligt som jag tycker passar sig till ämnet. Det kan vara allt från mina tankar och funderingar till roliga klipp, citat, enkla analyser av politiker och förhoppningsvis några sociala experiment!

Hoppas ni tycker det blir spännande, för det tycker jag! :)

Vänliga hälsningar Linnéa