"Vem som helst kan bli arg - det är lätt. Men att bli arg på rätt person och lagom mycket, vid rätt tillfälle, av rätt anledning och på rätt sätt - det är inte lätt" /Aristoles (Hilmarsson,H, 2010:52)
Jag tycker detta citat är mycket talande för hur det egentligen kan bli när man blir arg på något eller någon. Ta till exempel igår, då jag plötsligt blev arg på Niklas då han ironiskt frågade om vi skulle börja lägga matkassepengarna på byrån istället för skåpet där vi brukar ha dom. (Jag har en vana, att lägga saker där de inte bör vara ;) )
Jag blev arg, för jag tyckte kommentaren var jättetaskig, men jag sa inget. Efter en bra stund då vi skulle till att äta middag, så märkte Niklas att jag var arg och frågade, "är du arg?!"
"Ja", sa jag kort, men förklarade sen varför. Niklas blev förvånad och sa, "JAHAAA?!, så det var så länge sen som du blev arg, jag trodde jag hade gjort något nu. Men jag skojjade ju bara då, förstod inte du det?"
Tänk om jag bara hade sagt på en gång när Niklas sa sin kommentar :"Nu känner jag mig arg, när du sa så där, för det känns som du försöker få mig att låta dum. Är det så?"
Då hade Niklas kunnat förklara att det var ett skämt och jag hade inte behövt gått och vara arg för ingenting i en timme. Varför är det så svårt att vara arg? :)
Händer samma sak för dig någon gång? Eller är du bra och säger till när du blir arg?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar