Hittade ett roligt inlägg i en blogg, via brorsan. Bloggaren har satt upp "The Rules" som tydligen gäller från och med nu enligt honom. Det är 38 punkter, men jag fastnade särskilt för följande punkt:

#18 When walking down the pavement/sidewalk and someone is walking toward you in the opposite direction, the first person to move to one side has the priority. Moving over to the same side after the first person has moved over gives the first person permission to hit you with a pole. This situation is not funny in any sense, and nervous laughter in response is outlawed.

http://botherer.org/the-rules/

Haha, det roligaste är att enligt den här regeln, så skulle jag få många slag av en påle av folk. Jag förstår inte vad det är med mig, men jag lyckas alltid gå fel så att den jag möter får gå från sida till sida. Ofta blir det att vi får stanna upp mitt framför varandra och sedan gå förbi. Helt sjukt, och det värsta är att när jag försöker tänka på att "nu ska jag se till att hålla höger redan i början" exempelvis, så går det inte iaf! är det mig eller andra det är fel på?

Insamling till världens barn!

Ja det blir många inlägg i barntemat nu. Men nu är det ju faktiskt insamlingsdagar för världens barn i helgen och nästa helg. Själv har jag nu stått igår Lördag utanför konsert och kongress, samt idag utanför ICA MAXI i Tornby. Det var roligare än jag trodde det skulle vara. Kom fram så mycket människor och pratade. Gamla damer som själv samlat in pengar i sina yngre dagar, en herre som tyckte jag skulle flytta till Australien och bli sjuksköterska (lång historia), dessutom fick jag träffa släktingar utanför konsert och kongress.

Jag har i alla fall kommit fram till topp 3 i de "grupper" som oftast skänker en slant.
1. Äldre damer (typ pensionärer eller nära på)
2. Mammor som låter barnen skänka
3. Pappor som låter barnen skänka

De som aldrig skänker något, det är herrar i rock eller annan slags jacka som ser exklusiv ut (tex kavaj). Jag såg flera stycken , men inte en enda gav en endaste krona. Annars var män också duktiga, särskilt män med "gubbjacka" och män med utländskt utseende. Men vi ska alla tacka alla äldre kvinnor som skänker flest och mest! (Baserat på mina helt ovetenskapliga observationer under fyra timmar sammanlagt.)

Fortsätter på barntemat...

Idag fick jag tillbaka hoppet om att vuxna faktiskt kan lyssna på unga, samt att det finns många som engagerar sig. Jag var på ytterligare en konferens idag, som handlade om ungas inflytande. Temat var "Bara för att jag är omyndig - betyder det att jag ska bli omyndigförklarad?"

Det som gjorde denna konferens så bra, var dels föreläsarna som visade upp konkreta exempel på där unga fått kommit till tals och på vilket sätt man jobbat med ungas inflytande. Men framför allt fanns det ett barnperspektiv, vad ungdomarna själv också kan göra. Tack vare att Gustav, vice ordförande från Sveriges Ungdomsråd, var där och förklarade med sin föreläsning att unga är precis lika mycket medborgare som vuxna, det ENDA som skiljer är att barn inte får skriva på avtal och rösta.

Ett stort plus var också att majoriteten av de människor som var där, var under 18 år! Detta gjorde att frågorna var mycket mer relevanta enligt mig. De ställde exempelvis frågor om huruvida kommunerna delar med sig av goda metoder till varandra? (Mora årets ungdomskommun, fick den frågan). Jag satt bara och myste hela tiden, vilka fantastiska människor det finns!

Det jag tar med mig från denna konferens är att, kommuner/politiker måste ta ett tydligare ansvar för att få med unga medborgare i de beslut som berör viktiga frågor. Det räcker inte att starta ett ungdomsråd och fråga unga "vad vill ni göra?" Man måste fråga på rätt sätt utefter ålder, man måste umgås och lyssna efter behoven och skapa förtroende först!

Håll dörrarna öppna!

Hade kunna skriva hur mycket bra saker som helst. Men jag hittade en TED föreläsning som också berör barns kompetens att kunna genomdriva saker, bara de får chans och rätt stöd!

Bemöta barn?

Var på en konferens i måndags som hade Temat Att möta och att bemöta barn. Det var Bris, friends och Rädda barnen som arrangerat denna konferes för att lansera Östergötlands Barnrättsdag. Jättebra tänkte jag, här får jag möta människor som träffar unga varje dag och som säkerligen har mycket att säga om barns inflytande och hur man ska bemöta dem.

Det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Föreläsarna var jättebra. Det var en kvinna som föreläste om mobbning och vad som stod i lagen om detta, samt hur detta kunde problematiseras med skolan. Därefter var det en kvinna som föreläste om Barn som konsumenter. Den var jätteintressant och diskuterade huruvida vi ser på barn utifrån olika idealtyper av barndom. Staten vill skydda barnet från reklam etc, för de utgår från en idealbild som går ut på att en riktig barndom är oskuldsfull, leka med kottar och barnen i bullerbyn. Medan marknaden utgår från en bild av att barnet är kompetent, kan avgöra vad som är reklam och inte, samt är kritiska och svårimponerade. Dessa två idealbilder är båda extrema och stämmer inte överens med dagens barndom.

I vilket fall så var det slutligen en paneldebatt, där dels kommunens ungdomsombud satt med, En rektor som vänt en botten skola till toppen, och en annan herre jag inte har en aning om vem det var. Här skulle det tydligen diskuteras hur man ska se på barn...naiva eller kompetenta? Står lagen för långt bort från verkligheten? Det framkom en massa konstiga saker, det pratades om mobiler, märken på kläder hur viktigt materiella saker är. Ungdomsombuden berättade historier om sina kusiner och menade att barn vill ha uppmärksamhet. Rektorn pratade om att han gav en födelsedagspresent till alla elever som skötte sig. Publiken räckte upp handen och undrade om skoluniform skulle kunna lösa problemen? om man förbjöd mobiler då?

Själv satt jag bara och kokade. Här satt socialtjänstarbetare, fritidsledare, lärare etc. Och inte en enda av dem, påpekade att man kanske skulle ha en dialog med barnen själva? Kanske de har något att säga. Kan protester i skolan bero på att vuxna sällan lyssnar?! Till slut påpekade jag själv för dem att det var konstigt att vi satt där och diskuterade huruvida barn är kompetenta eller ej. När många barn/unga inte ens har en aning om att barnkonventionen finns och vi sällan ger dem information om vad som berör dem. Då blev det helt tyst i salen och sedan räckte en upp handen och sa; "Men jag tänkte på en sak med skoluniform..."

Ska dessa människor möta barn? Suck...